HUSUM - Husumbukten

Husumbukten tar emot avloppsvatten från industrin M-Real  och Husums reningsverk. M-Real har två avloppsrör (utsläpp år 2002), ett på vardera sidan om Rågön. Från och med 2004 kommer dock allt avlopp att gå ut på den östra sidan. Vattendragen Gideälven och Husån tillför sötvatten och näringsämnen. Läs mer om belastning till havet, hur belastningen varierar över tiden och hur det påverkar havsmiljön under sidorna om havets fysikaliskt kemiska tillstånd.

Kontrollprogrammet

Syftet med undersökningarna av bottenfauna är att kartlägga graden av miljöpåverkan på bott- narna utanför fabriken. Undersökningar har gjorts ungefär vart 3-4 år: 1977, 1980, 1984, 1987, 1991, 1995 och 2002. På dessa sidor presenteras data från 1980 och framåt. Djuren är bestämda till art med en del undantag då de endast bestämts djur grupp (t.ex. Chironomi- dae). Här kan du läsa mer om provtagnings- metodiken.

Förutom bottendjur övervakas även vatten- kemin tre gånger per år. Därtill undersöks fisk både med avseende på fiskens hälsa och beståndsutvecklingen samt makrovegetationen med oregelbundna intervall.

Bottenfauna vid stationen A2 Bottenfauna vid stationen B13
Utsläpp från M-Real år 2002

Förorening Västra sidan, blekeriavlopp Östra sidan, huvudavlopp
COD 14 874 ton 7 095 ton
Suspenderat material 861 ton 284 ton
AOX 194 ton -

  
Det ekologiska tillståndet

Variation i rummet

År 2002 fanns det ingen död botten i Husumbukten och närvaron av den föroreningskänsliga östersjömusslan vid samtliga provtagna stationer tyder på tillfredsställande syreförhållanden i Husumbukten.

När det gäller den totala biomassan sammanföll hög biomassa med antalet större individer av östersjömussla. Östersjömusslan gynnas av den ökade tillförseln av näringsämnen från industrin, så länge syreförhållandena är bra. Detta leder till högst biomassa en bit bort från utsläppskällan. Här visas en karta över totala biomassans variation i rummet. Provtagningen misslyckades vid punkt D1, D2 och D4.

Bottendjurens individtäthet varierade mycket mellan provtagningsstationerna. Skillnader i tätheter beror i oftast på att vissa arter finns i stora antal på vissa punkter. Här kan du se hur tätheterna av bottendjuren varierar i rummet. Provtagningen misslyckades vid punkt D1, D2 och D4.

Variation över tiden

Utsläppen av syreförbrukande ämnen (COD) har minskat från 51 000 ton (1980) till 23 600 år (2002), vilket lett till bättre syreförhållanden vid botten. Dessutom har förekomsten av fibrer i sedimenten minskat. Återhämtningen i bottendjurssamhället återspeglas i att områden med död botten har minskat. 1980 saknade 40 % av stationerna bottendjur medan det år 2002 fanns djur vid samtliga stationer. Här kan du se hur de döda bottnarna minskat under åren. Ett annat tecken på att bottenfaunasamhället håller på att återhämta sig är att de föroreningskänsliga arterna vitmärla och östersjömussla har ökat sin utbredning.

Det är inte säkert att stationerna haft samma positioner år efter år, eftersom exakta positioner saknats fram till 2002. Resultat från två stationer på olika avstånd från utsläppen presenteras nedan. Provtagningen har resulterat i fler djur över tiden, trots att man bytte till grövre såll 1995 (mindre djur åker igenom sållet). Från och med 1995 används samma maskstorlek som i det nationella programmet.

Stationen nära utsläppskällan (A2) var länge utan djur. På senare år har djur vandrat in, bland annat den föroreningskänsliga östersjömusslan. Stationen längre bort (B13) visar att vitmärlan har minskat under senaste åren och att havsborstmasken Marenzellria viridis även har hittats utanför Husum. Eftersom denna utveckling även skett vid referensstationerna som t.ex. Norrbyn beror det inte på utsläpp från industrin eller reningsverket, utan speglar en storskalig förändring av bottenfaunasamhället.