Undersökningar på hårda bottnar

Med hårda bottnar avses bottnar som består av hällar, block, stenar, grus eller sand. På dylika bottnar är det framför allt makrovegetationen som undersöks. Makrovegetation består främst högre växter men även mossor och större alger kan räknas in. Då man avser både högre växter och alger använder man ofta begreppet makrofyter. Läs mera om bottenfauna på hårda bottnar.

På hårda bottnar är alger vanligare än fröväxter och kransalger, som förekommer främst på mjuka bottnar. Makrovegetationen på hårda bottnar är zonerad på grund av ljustillgång, bottensubstrat, is och vågexpo- nering. Iserosionen i Kvarkenområdet är kraftigare i och med längre isperiod och tjockare istäcke jämfört med längre söderut. Genom att klicka länkar du kan läsa mera om makrovegetationens zonering och hur makrovegetationen påverkas av salthaltsgradienten.

I belastade vatten förändras makrovegetationens uppbyggnad och artsammansättning. Man har kunnat påvisa förändringar i makrovegetationen i stora delar av Östersjön. Läs mer om dessa förändringarna hos makrovegetationen. Även makrofaunan på hårda bottnar har varit föremål för undersökningar. Det är dock vanligare med undersökning av makrofaunan på mjuka bottnar.
   

Makrovegetation undersöks vanligen genom att dyka längs en mätlina som ligger på bottnen,och notera djupet och vegetationens täckningsgrad längs linjen. Samtidigt kan bottendjuren insamlas i lämpliga påsar för senare artbestämning, räkning och vägning. På kartan ovan visas områden där makrovegetationen undersökts.