På exponerade bottnar vid Rönnskär finns ett frodigt trådalgsbälte närmast ytan och ett blåstångssamhälle (Fucus vesiculosus) nedanför. Nedanför blåstångsbältet finns en glesare zon av rödalger och brunalger. Grönalgen grönslick (Cladophora glomerata) och brunalgen brunslick (Pilayella littoralis) dominerar i det översta trådalgsbältet, medan ishavsalgen (Sphacelaria arctica) och ullsleke (Ceramium tenuicorne) dominerade den nedersta zonen. Vegetation förekommer ner till ca 10 m djup.

Artsammansättningen är den samma vid Kronören utanför Nordmaling på den svenska kusten, men arternas riklighet varierar. Trådformiga alger dominerar på alla djup och blåstången förekommer endast fläckvis. Ullsleke förekommer tillsammans med grönslick i den översta zonen, medan ishavsalgen dominerar djupare ner. Brunslick förekommer i hela djupintervallet. Också sydost om Örnsköldsvik förekommer blåstången tillsammans med brun- och rödalger från 1 m djup, medan grönalger dominerar vid ytan och rödalger under blåstångszonen.

Bild av zonering i Rönnskär. Bild© Lise-Lotte Molander

Bild av zonering i Övik. Bild© Lise-Lotte Molander

Makrovegetationen påverkas av salthaltsgradienten som finns i Kvarken. Blåstången har sin nordliga utbredningsgräns i nivå med Valsörarna och Kronören i Kvarken (karta). Vid Valsörarna och Mickelsörarna finns nästan inga större alger alls, istället växer trådalger täckta av kiselalger på bottnen. Trådalgerna utgörs av bl.a. getraggsalg (Cladophora aegagropila), brunslick och ishavsalg. Situationen är likartad vid Holmöarna på den svenska sidan. De marina arternas andel minskar norrut och därmed också andelen röd- och brunalger. Dessutom gör den kraftiga iserosionen att annuella (ettåriga) alger klarar sig bättre än fleråriga arter.

Bild av zonering vid Mickelsörarna. Bild© Lise-Lotte Molander