Vasa - recipient

Vattnet utanför Vasa belastas av avloppsvatten och kylvatten från reningsverk, industri och kraftverk. Diffus belastning från land kommer främst via Toby å och Solf å. Läs mer om belastningskällorna och om hur belastningen påverkar bottenfaunan.

Kontrollprogrammet

Vasa stads miljölaboratorium (svenska sidor saknas) har hand om kontrollen av havsområdet utanför Vasa. Tillståndet i vattnet utanför Vasa kontrolleras årligen genom att man undersöker vattenkvaliteten och bottenfaunan. Läs mer om vattnets fysikalisk-kemiska tillstånd här. Ungefär vart femte år utför man större undersökningar med fler provtagningsstationer. År 2001 gjordes en mer omfattande undersökning som innehöll en större bottenfaunaundersökning, metallhalts- undersökning hos fisk och musslor samt en fiskeriförfrågan. Större bottenfaunaundersök- ningar har gjorts år 1983, 1986, 1991, 1996 och 2001. 

Bottenfauna vid station 6 Bottenfauna vid station 8

Bottenfaunaprovstationernas läge presenteras på karta. För att man ska kunna jämföra olika provtagnings- resultat bör metodiken vara den samma vid varje provtagningstillfälle. Dessutom bör provena tas vid samma årstid. Läs mer om provtagningsmetodiken.

Bottenfaunasamhället (st 6, st 8) strax utanför Vasa är artfattigt i jämförelse med kustområden på Kvarkens södra sida. Fjädermygglarver och östersjömussla dominerar biomassan (st 6, st 8). Om man ser till abundansen (st 6, st 8) så är fjädermygglarverna vanligast. Bottnen är nedslammad och grund varför ishavsgråsugga och vitmärla är ovanliga i området. År 2001 påträffades ovanligt många individer av vandrarsnäckan Potamopyrgus jenkinsi.

Mängden bottenfauna räknat i vikt (biomassa) är mindre nära utsläppspunkten, vilket beror på att färre östersjömusslor förekommer där. Närmast reningsverkets utsläppspunkt dominerar fjädermygglarver tillsammans med fåborstmaskar. Där finns det dubbelt så många individer per kvadratmeter som längre ut, där individtätheten (abundansen) endast tidvis är avvikande. Här kan du se Bottenfaunans rumsliga variation utanför Vasa i oktober 2000 (biomassa och individtätheter).

Bottenfaunans abundans (st 6, st 8) och biomassa (st 6, st 8) har ökat under 90-talet, med undantag för årena 1998-1999 då värdena var förhållandevis låga. Bottenfaunans tillfälliga tillbakagång kan delvis bero på att havsborstmasken flyttade in i området. Havsborstmasken påträffades första gången utanför Vasa år 1997. Under slutet av 1990-talet har de arter av fåborstmaskar som gynnas av nedslamningen ökat närmast reningsverkets utsläppspunkt, medan antalet östersjömusslor minskat. Östersjömusslans tillbakagång kan även ses på andra platser i Bottenhavet och den anses bero på en minskad salthalt.