|
|
Abundans |
Täthet
av t.ex. bottendjur. Uttrycks som antal individer per ytenhet. |
a-klorofyll (fi)
klorofyll-a (sv) |
Växternas gröna färgämne: Utgör ett
indirekt mått på mängden växtplankton i vattnet. Mängden växtplankton beror på
ljusförhållanden, näringstillgång och temperatur i vattnet. Förekomsten är som
störst något under vattenytan, där ljuset inte är alltför starkt.
|
AOX |
Adsorberbar
organiskt bunden halogen, d.v.s. totalmängden klororganiska föreningar
i avloppsvatten från skogsindustrin. Bakom denna parameter döljer
sig en komplex blandning av klororganiska föreningar med olika
fysikaliska egenskaper och olika effekter på ekologin. |
As, Cd, Cu, Hg, Ni, Pb och Zn |
Arsenik (As), kadmium (Cd), koppar (Cu),
kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn) är tungmetaller som släpps ut i
betydande mängder från industrier i Kvarkenregionen. En del av dessa metaller är
nödvändiga i små mängder för organismerna. Vid högre halter är de dock giftiga.
Olika organismer har olika toleransgrad för dessa ämnen.
|
Avrinningsområde |
Det område som enligt höjdförhållandena
kan samla vatten till ett vattendrag. |
Belastning |
Föroreningar
som kommer ut i naturen. Det kan vara i form av näringsämnen,
organiska ämnen, metaller och miljögifter mm. Källorna kan vara
industrier och reningsverk (se punktbelastning), men även från
marken (se diffus belastning). |
Bioindikator |
Art
som används för att undersöka effekter av utsläpp. Det kan vara både
växter och djur. Det ställs vissa krav på en bioindikator om den
ska kunna visa utsläppens påverkan. Nedan listas en del av de krav
som ställs på ett djur som ska vara bioindikator. Den ska:
- vara
stationär och talrik i undersökningsområdet
- vara
lätt att fånga
- ackumulera
föroreningar utan omfattande dödlighet och kunna uppvisa föroreningsgradienter
inom undersökningsområdet
- leva
tillräckligt länge för att möjliggöra åldersrelaterade
studier
- kunna
hållas i laboratoriemiljö för studier utan att äta upp de
andra djuren
- ha
en väl känd fysiologi och ekologi
- visa
ett enkelt och känt samband mellan halten av förorening i
vattnet och halten i organismen/effekten på organismen
|
Biomassa |
De levande organismernas vikt per ytenhet. Uttrycks som våtvikt eller
torrvikt, t.ex. g/m2.
|
BOD7 |
Biologisk syreförbrukning: Anger
syreåtgången i vattnet vid sju dagars bakteriell nedbrytning i laboratorium. Värdet på
BOD7 beror närmast på mängden organisk substans i vattnet, men också på
mängden näringsämnen.
|
Brackvatten |
En
blandning av sötvatten och salt havsvatten. |
COD |
Kemisk syreförbrukning: Mäter organiska
ämnen i vattnet, som kemiskt förbrukar syre. I avloppsvatten från industrin kan finnas
giftiga ämnen, som förhindrar den bakteriella verksamheten, och då ger COD en bättre
bild av mängden organiska ämnen än BOD.
|
Detritus |
Dött
organiskt material som sjunker till botten och utgör föda för
bottendjuren. |
Detritusätare |
Bottendjur
som äter dött organiskt material som sjunkit ner till bottnen, t.ex.
vitmärlan. |
Diffus
belastning |
Diffus
belastning består av ämnen som kommer från främst jordbruks-,
skogs- och torvmark och som transporteras till havet via vattendragen.
Exempel på sådana ämnen är näringsämnen (t.ex. fosfor och
kväve) och organiska ämnen. |
"Död
botten" |
Ett bottenområde som saknar levande organismer/bottendjur.
(Oftast beror på syrebrist) |
Exponerat |
Ett exponerat
läge betyder att det inte finns några öar eller utskjutande uddar
som minskar vågornas kraft |
Exponerade
bottnar |
Bottnar
som är utsatta för vågor, strömningar och vind är exponerade. |
Filtrerare |
Djur
som fångar sin mat från den fria vattenmassan genom att filtrera
vattnet. Musslor är filtrerare. |
Färg |
Organisk och oorganisk substans (humus) samt
lösta ämnen påverkar vattnets färg. Om vattnets pH sjunker, kan partiklar fällas ut
på bottnen och vattnet blir klarare. Likaså fälls humusämnen ut, när vatten från
humushaltiga vattendrag blandas med saltare vatten.
|
Habitat |
Livsmiljö |
HQ, HHQ |
Högvattenföring, (HQ) i Finland och (HHQ) i
Sverige, är den högsta observerade vattenföringen under observationsperioden som
vanligen är ett år. I faktarutan har använts så lång tidsserie som
möjligt. |
Ishavsrelikt
(glacialrelikt) |
Glacialrelikterna
är sötvattensarter och hit hör bl.a. spånakärring, vitmärla och
pungräkan Mysis relicta. De är kvarlevor från istiden och
spreds troligtvis från Sibiriens kust västerut mot Östersjön och
Bottniska viken. Detta tros ha skett för ca 7 000 år sedan. |
Klorofyll-a (sv)
a-klorofyll (fi) |
Växternas gröna färgämne: Utgör ett
indirekt mått på mängden växtplankton i vattnet. Mängden växtplankton beror på
ljusförhållanden, näringstillgång och temperatur i vattnet. Förekomsten är som
störst något under vattenytan, där ljuset inte är alltför starkt.
|
Makrofauna |
Bottendjur
som är större än 1 mm. |
Markanvändning |
Definitioner på den svenska sidan av
Kvarken: Skogsmark: Ytor med träd högre än 1,5m. Även hyggen och fjällbjörkskog. (I
figuren beteckningen skogbevuxen mark) Sankmark: Alla våtmarkstyper. Svårframkomliga
våtmarker och våtmarker med normal framkomlighet samt vanlig och trädbevuxen våtmark.
(I figuren beteckningen öppen myrmark) Öppen mark: Åker, äng och betesmark. Även
igenväxande åker och betesmark med låga träd (<1,5m) och buskar samt
vegetationstäckt mark nedanför fjällgränsen. (I figuren beteckningen öppen mark och
åker) Kalfjäll: Kalfjäll och fjällhed ovan trädgränsen. (I figuren beteckningen
kalfjäll och fjällhed) Vatten: Sjöar och vattenytor. (I figuren beteckningen
sjöprocent)
|
Meiofauna |
Bottendjur
som är mindre än makrofauna. Ofta anges ett storleksintervall på
0,1 mm-1 mm. |
Metamorfos |
Den
förvandling från ett livsstadium till ett annat som en organism kan
genomgå. Dagsländans förvandling från larv till flygfärdig slända
är ett exempel. |
Mjukbottnar |
Mjukbottnar
består av finare material än sand, till exempel gyttja, lera och
organiskt material. |
MQ |
Medelvattenföring (MQ) är medelvärdet på
den dagliga vattenföringen under observationsperioden som vanligen är ett år. I
faktarutan har använts så lång tidsserie som möjligt. |
NO3+NO2-N |
Nitrat- och nitritkväve: Kväve i löst
form, som är direkt tillgängligt för växtplankton och övriga växter. Under
vegetationsperioden sjunker halterna, eftersom näringen tas upp och binds i biomassan i
vattnet. Under vinterperioden ökar halterna av löst kväve i vattet, då produktionen
är låg och näringsämnen tillförs. |
Nordlig
utbrädningsgräns |
Den
nordligaste punkt i Bottniska viken där individer av en marin art
påträffats. Norr om gränsen har vattnet för låg salthalt för att
arten ska överleva. |
NQ, LLQ |
Lågvattenföring, (NQ) i Finland och (LLQ) i
Sverige, är den lägsta observerade vattenföringen under observationsperioden som
vanligen är ett år. I faktarutan har använts så lång tidsserie som
möjligt. |
pH |
Surhet: Enheten är ett mått på
vätejonaktiviteten i vattnet. Ju lägre pH-värdet är, desto surare är vattnet. Om pH
sjunker ett steg från ex. 6,0 till 5,0 blir vattnet 10 gånger surare, eftersom skalan
för pH är logaritmisk. Främst på finska sidan beror försurning på sura alunjordar.
Om pH sjunker lågt, dör en del vattenorganismer, däribland fisk. Indirekt har surheten
betydelse för vattenorganismerna också genom att den reglerar i vilken kemisk form
exempelvis metaller uppträder. Särskilt viktig är förekomsten av löst aluminium, som
under sura förhållanden förekommer i giftig form. |
PO4-P |
Fosfatfosfor: Växtplankton och de högre
vattenväxterna kan endast använda fosfor i fosfatform. Den fosfatmängd, som är
tillgänglig i vattnet i slutet av vintern, avgör mängden växtplankton på våren.
Ökningen av växtplankton på våren sänker vattnets fosfathalt. |
PSU |
Practical
salinity unit. Enhet som salthalt numera anges i. Motsvarar en
promille (‰, parts per thousand). |
Punktbelastning |
Punktbelastning
består av ämnen som kommer från t.ex. industrier eller
avloppsreningsverk. |
Q |
Vattenföring: Den vattenmängd m3/s
som rinner per tidsenhet i vattendragets tvärsnitt. |
Reliktart |
Reliktarter
är sådana arter som levt kvar sedan istiden. Det finns reliktarter
som har ett västligt, marint ursprung och hit räknas bl. a.
pungräkan Mysis mixta, korvmasken Halicryptus spinulosus, blåmusslan
Mytilus edulis och östersjömusslan Macoma baltica. |
Siktdjup |
Siktdjupet mäts med en vitmålad skiva
(Secci-skiva), som sänks ned i vattnet. Ökade mängder näringsämnen medför en ökad
produktion av växtplankton i vattnet. Denna effekt kan uppskattas genom mätning av
siktdjupet. Siktdjupet är beroende av partiklar i vattnet, som det finns mera av om
vattnet är humushaltigt, innehåller suspenderat slam eller är eutrofierat. Om vattnet
blir surt och partiklarna faller till bottnen, får vattnet ett större
siktdjup. |
Suspenderat
material |
Finkorniga
partiklar som finns i vattnet |
Taxa |
Allmän term
för olika taxonomiska enheter. De taxonomiska enheterna är t.ex. art,
släkte, familj, ordning, klass och fylum etc. Ibland kan djuren inte
bestämmas ända till art utan bara till släkte eller familj osv.
När man talar om taxa kan det således röra sig om flera olika
bestämningsnivåer. |
TotalN |
Totalkväve: Summan av nitrat, nitrit,
ammonium och organiskt kväve. När organismerna som använder kväve på våren och
sommaren sedimenterar, sjunker halterna i ytvattnet. Kväve tillförs vattnet både från
marken och luften. Markanvändningen inverkar på mängden kväve som sköljs ut i
vattendragen. I avloppsvattnet är kvävemängden från en människa ca 12
g/dygn. |
TotalP |
Totalfosfor: Summan av löst fosfatforsfor
samt organiskt och oorganiskt bunden fosfor. Avloppsvatten från industrier och
bosättning samt jordbruk tillför vattnet betydande mängder fosfor. I avloppsvattnet är
fosformängden från en människa ca 2 g/dygn. |
Utsjön |
Längre ut
till havs, inte kustnära |
µmol/l <-> µg/l |
Om man vill omvandla enheten för totalfosfor
eller fosfatfosfor från µmol/l till µg/l, skall man multiplicera värdena med 31,0
(molvikt för fosfor). Exempelvis 0,13 µmol/l * 31 g/mol = 4 µg/l.
Om man vill omvandla enheten för totalkväve eller nitrat+nitrit-kväve från µmol/l
till µg/l, skall man multiplicera värdena med 14,0 (molvikt för kväve). Exempelvis 20
µmol/l * 14 g/mol = 280 µg/l. |
Vårblomning |
Den
ökning av algtillväxt som sker när algerna får tillgång till
solljus och ökad näringstillförsel under våren. På våren är det
vanligen kiselalger som blommar. |
Växtplankton |
Mikroskopiskt
små encelliga alger i kolonier eller algsamhällen. Lever fritt
svävande i vattnet. |
Ämnesomsättning |
Processen
då näring omvandlas till energi och andra ämnen som organismen
behöver. |