Belastning
En stor del av metallbelastningen i havet utanför Vasa härstammar från de sura sulfatjordarna, som finns i stor mängd längs den österbottniska kusten. I samband med torrläggningen av sura sulfatjordar urlakas främst aluminium, kadmium, nickel, zink och koppar. Metallernas sköljs ut via bl.a. Toby å och Solf å, men sedimenterar snabbt då sötvattnet blandas med havsvattnet. Påttska reningsverket utgör den största punktutsläppskällan till havet utanför Vasa, både med avseende på näringsämnen och metaller. Andra metallutsläppskällor är Kemira Chemicals Oy och kraftverken på Vasklot.
Kontrollprogram
I kontrollprogrammet för havet utanför Vasa ingår undersökning av metallhalter i musslor, fisk och sediment vart femte år. I kontrollprogrammet ingår även årliga undersökningar av bottenfaunan och vattenkemin. Halterna av krom, koppar, zink, nickel och bly har analyserats i östersjömusslor från Kråkfjärden och Yttre Torngrund år 1986, 1991, 1996 och 2001. Utanför Vasklot har östersjömusslornas metallhalter analyserats år 1993, 1994, 1996 och 2001, och då ingick även analys av arsen, kadmium och kvicksilver. På dessa sidor redovisas endast koppar, bly och zink. Provtagningsstationerna presenteras på karta.
Miljögiftsundersökningarna vid Mickelsörarna ingår i nationella program, och innefattar både fisk och bottendjur. År 2000 undersöktes miljögiftshalterna östersjömussla vid Mickelsörarna och dessa resultat redovisas i samband med rumslig variation på dessa sidor.
Ekologisk tillstånd
Eftersom östersjömusslorna är relativt stationära används de ofta för miljögiftsundersök- ningar. De lever på sandiga och mjuka bottnar och får sin näring genom att filtrera det bottennära vattnet och äta av bottensedimentets ytskikt. Det här innebär att de får i sig en stor del av de metaller som sedimenterar till bottnen. Metallerna ansamlas i musslornas vävnad och halterna är förhöjda i musslor som lever i belastade områden. Läs mer om metaller och deras giftighet.
Kopparhalten och zinkhalten i östersjömusslor som lever utanför Vasa är kraftigt förhöjd. Halten av koppar är upp till sju gånger högre än referensvärdet på 20 mg/kg. Blyhalterna är numera under referensvärdet på 2 mg/kg. Referensvärdena baserar sig på resultat från provtagning i Östersjön inom områden som befinner sig långt från lokala föroreningskällor.
 |
|
|
|
|
Variation i rummet
Kråkfjärden och området utanför Vasklot ligger närmast utsläppskällorna. Provtagningsplatsen vid Yttre Torngrund befinner sig längst ut och borde påverkas minst av metallbelastningen. Höga metallhalter har dock uppmätts där.
Kopparhalten i östersjömusslor var på ungefär samma nivå i hela området år 2001, något högre halter påträffas vid Yttre Torngrund. Zinkhalten är också på samma nivå i hela området. Koppar och zink är rörliga metaller som lätt transporteras ut i havet, vilket kan förklara varför halterna är på samma nivå i hela undersökningsområdet. Blyhalten är högre vid Yttre Torngrund jämfört med de andra två lokalerna, men ändå under referensvärdet.
Metallerna har olika referensvärden. Referensvärden är halter som beräknats från provtagning av östersjömusslor i Östersjön inom områden som befinner sig långt från lokala föroreningskällor. För koppar är referensvärdet 20 mg/kg torrvikt, motsvarande siffror för zink och bly är 300 respektive 2 mg/kg torrvikt.
Också vid Mickelsörarna är metallhalterna höga, trots att området befinner sig långt från utsläppskällor. Både koppar- och zinkhalterna är förhöjda, medan blyhalterna är strax under referensvärdet. Zinkhalterna är lägre än i området utanför Vasa, men kopparhalterna är på samma höga nivå som utanför Vasa.
Förändringar över tiden
Metallhalterna i östersjömussla har på senare år minskat vid de tre lokalerna, med undantag från koppar vid Yttre Torngrund och zinkhalten utanför Vasklot. Metallhalterna i sedimenten har hållits på samma nivå under perioden 1991-2001, med undantag för Kråkfjärden där de ökat.
Kopparhalterna i östersjömusslor ökade i hela området under 1990-talet. Vid Kråkfjärden och utanför Vasklot minskade sedan halten år 2001, minskningen uteblev vid Yttre Torngrund. I Östersjön minskade kopparhalterna i östersjömussla under 1980-talet och har hållits på samma nivå under 1990-talet. Zinkhalterna har sjunkit sedan 1986 både vid Kråkfjärden och Yttre Torngrund. Utanför Vasklot har halten istället ökat vid den sista undersökningen. Blyhalterna har också sjunkit under perioden 1986-2001. Övergången till blyfri bensin kan ses som en förklaring till en allmän minskning av blyhalterna under 1990-talet.
|
|