Tungmetaller och organiska miljögifter i fisk - Sverige

Holmöarna

Holmöarna ligger 8 km från fastlandet och ca 3 mil nordost om Umeå tätort. Ögruppen består av 4 öar och stora delar ingår i Holmöarnas naturreservat.

Miljöövervakningsprogrammet

Mellan Grossgrunden och Holmögadd finns en station där nätfiske utförs. Stationen ingår i det nationella och integrerade programmet för fiskövervakning. Ett delprogram utgörs av undersökningar av metaller och organiska miljögifter i marina organismer. Stationen fungerar som referens i programmet, eftersom den är opåverkad av direkta utsläpp.

Förutom miljögifter och metaller undersöks även förändringar i fiskbestånden och fiskens fysiologiska hälsa. Fiskeriverket utför prov- fiskena, analyser utförs av ITM (organiska miljögifter) och SLU (metaller). Naturhistoris- ka riksmuseet (NRM) utvärderar datat. Metoden beskrivs på Naturvårdsverkets hemsida.

De metaller som undersöks är bly, koppar, zink, kvicksilver, krom, nickel och kadmium. Här redovisas endast bly, kvicksilver och kadmium. Här kan du läsa mer om metaller och deras giftighet. De organiska miljögifter som mäts är DDT, PCB, HCH och HCB. Samtliga av dessa redovisas på dessa sidor, med undantag från HCH. Här kan du läsa mer om organiska miljögifter.
  

Halterna i olika sorters fisk kan variera mycket. På dessa sidor redovisas halterna i abborre. Resultaten är medelvärden för 8-10 provtagna abborrar per år. Metaller mäts i fiskarnas lever, med undantag från kvicksilver som alltid mäts i muskel. Metallerna anges i form av mg/g torrvikt med undantag från kvicksilver som anges i ng/g färskvikt. De organiska miljögifterna mäts också i fiskens muskel. De organiska miljögifterna anges i form av mg/g lipidvikt eftersom de är fettlösliga och ackumuleras i fettvävnader.

Ekologiskt tillstånd

För de allra flesta metaller och organiska miljögifter är utvecklingen positiv med minskande halter i fisken. Det finns dock vissa undantag i form av industriella miljögifter där trenden är svag eller t.o.m. ökande. Orsaken kan vara pågående utsläpp eller utsläpp från gamla deponier.

Tungmetaller

Bly visar en tydlig minskning vid Holmöarna. Införandet av blyfri bensin tros vara den viktigaste orsaken till minskningen. Även i Egentliga Östersjön minskar halterna av bly i lever hos abborre. Utvärdering gjord av HELCOM visar att halterna av bly i lever hos abborre har en signifikant årlig minskning på mer än 20 % i Bottniska viken och i Egentliga Östersjön.

Kvicksilver visar inte någon tydlig trend vid Holmöarna. Detta trots att användningen av kvicksilver i pappersmassafabriker är förbjuden sedan 1966 i Sverige. Halterna i abborrens muskler är 2 till 3 gånger högre vid Holmöarna år 2000 jämfört med abborrar i Egentliga Östersjön. Kvicksilverhalterna vid Holmöarna ligger dock långt under gränsen för vad som rekommenderas för matfisk (500 ng/g färskvikt). I Egentliga Östersjön visar halterna i abborre en minskande trend. Utvärdering gjord av HELCOM visar att halterna av kvicksilver i muskel hos abborre har en signifikant årlig minskning på mer än 6,3 % i Egentliga Östersjön.

Kadmium visar inte heller någon tydlig trend vid Holmöarna. I Egentliga Östersjön har kadmiumhalterna i lever hos abborre ökat under samma period. Utvärdering gjord av HELCOM visar att halterna av kadmium i lever hos abborre har en signifikant årlig ökning på mer än 10 % i Egentliga Östersjön. Utsläppet av kadmium till miljön beräknas ha minskat med ca 45 % i Sverige mellan 1985 och 1990. Även den gränsöverskridande belastningen via luft har minskat. Trots detta ökar halterna i fisk. Tre olika hypoteser finns: (1) minskad salthalt leder till ökad biotillgänglighet för kadmium, (2) försurning i avrinningsområdena leder till ökad transport av kadmium via älvarna (3) kadmium kan bindas till ett protein inne i fisken och fysiologiska förändringar inne i fisken styr kadmiumhalten i högre grad än mängden kadmium i den yttre miljön.

Organiska miljögifter

Diklorodifenyletaner (DDT) visar på en nedgång vid Holmöarna. Även i Egentliga Östersjön minskar halterna i abborrens muskler. Detta bekämpningsmedel förbjöds helt år 1975 i Sverige. Enligt HELCOM:s fjärde utvärdering har halterna sjunkit med ca 9-14 % per år i Bottniska viken sedan 80-talet.

Polyklorerade bifenyler (PCB) visar på en nedgång vid Holmöarna. Halterna i abborre har minskat med 7-10 % per år sedan de förbjöds under 70-talet. För abborre från Egentliga Östersjön finns det däremot ingen klar nedgående trend. Detta skulle kunna betyda att det finns någon lokal källa där som fortfarande släpper ut ämnet till miljön.

Hexaklorbensen (HCB) visar på en nedgång vid Holmöarna. Halterna vid Holmöarna är högre än för abborre från Egentliga Östersjön. Även i Egentliga Östersjön har halterna minskat över tiden.

Polyklorerade dioxiner mäts tyvärr inte vid Holmöarna. Mätningar på muskler hos strömming i Bottenviken (Harufjärden) och Bottenhavet (Utlängan) visar dock att det inte finns någon tydlig nedgående trend i Bottniska viken. Klickar du på denna karta kan du se att dioxinhalterna hos strömming i Bottenhavet ligger över de gränsvärden som EU satt. Halterna är högre i Bottenhavet jämfört med på Västkusten och i Egentliga Östersjön. Regionala källor som t.ex. förorenade sediment eller landområden skulle kunna förklara varför halterna är högre i Bottenhavet.
 

Tungmetaller och organiska miljögifter i fisk - Finland